indiemamman

Huvudsyftet med vår London resa var ju att se Bluetones spela på Indigo i Londons millenium dome. När vi på lördagskvällen kom ut till North Greenwich trodde vi nästan att vi kommit lite fel... Överallt såg vi småtjejer med rosa fluffiga kaninöron och rosaglittriga cowboyhattar! Eller småtjejer... det var många tjejer och killar i 20-30 års åldern också. Och sen var det ett gäng med indiediggare. Vi utmärkte oss nog en hel del...
 
Klubben Indigo var en ypperlig konsertlokal och blev till slut rätt packad med gamla Bluetones fans. Som förband spelade först ett band som jag aldrig uppfattde namnet på, sångaren såg ut som Tobbe trollkarl och var rätt irriterande... Sen spelade Amsterdam, ett rätt klämkäckt band med mycket humor, kul!

När sen Mark Morris & Co äntrade scenen hördes ett jubel i lokalen. Medelåldern i publiken var nog 30-35 år och alla kunde alla låttexter! Det blev nån slags nostalgisk allsång, speciellt när Bluetones spelade sina låtar från den första skivan. 

Måste ge spelningen toppbetyg trots att det blir lite förutsett perfekt men som ändå kompenseras med Marks enkla humor och folklighet på scen. Bluetones är proffs och låter lika bra live som på skiva.